Måste bara berätta om Anna. Hon är den bästa vän man kan få.
Hon är snäll på alla sätt och vis. Hon är omtänksam och generös.
Det bästa av allt med henne är att jag verkligen litar på henne.
Hon är den människan som jag faktist litar mest på.
Jag vet att det låter fånigt, men det känns verkligen som om jag kan berätta allt för henne.
Jag hoppas att hon känner tycker likadant om mig.
Hon är den person som jag skrattat mest tillsammans, och faktist, bråkat mest med.
Men vem vill ha en liv där allt är frid och fröjd och man ser på livet med blommor och ljus?
Vill bara säga det Anna, du är den bäste vän en människa kan få.
Jag har verkligen tur som har dig.

Du åker snart, jag med, och jag kommer verkligen att sakna dig!
Jag älskar dig, Anna, min bäste vän!

Hehe, det känns lite fånigt, men när jag skrev det här kom jag att tänka på den där låten som fröken i ettan alltid tvingade en att sjunga.

Du är det finaste jag vet, du är det dyraste i världen. 
Du är som stjärnorna, som vindarna, som vågorna,  som fåglarna, 
som blommorna på marken.  




Du är min ledstjärna och vän, du är min tro, mitt hopp, min kärlek. 
Du är mitt blod och mina lungor, mina ögon, mina skuldror, mina händer och mitt hjärta.  
Friheten är ditt vackra namn, vänskapen är din stolta moder, rättvisan
 är din broder, freden är din syster, 
kampen är din fader framtiden ditt ansvar.  
Ja du är det finaste jag vet, du är det dyraste i världen. 
Du är som stjärnorna, som vindarna, som vågorna, som fåglarna, som blommorna på marken.